Latte-farsan..
Idag hade jag schemalagd lunch själv så sprang iväg till expressohouse för en kopp&macka.
Slog mig ner i en mysig fotölj, smuttade lite på min kaffe och pillade på min käraste ägodel (älskadeiphone).
Plötsligt känner jag mig lite iakttagen och tittar upp, där står han, i en mysig söndagsdress, latte-farsan med stort L.
Han frågar lite försiktigt om det är okej att han och hans vagn slår sig ner mittemot.
-Självklart!
Han parkerar stadsvagnen och går och köper sig (helt otippat) en latte.
Jag kan liksom inte låta bli att betrakta detta 2010-tals syndrom med förtjusning. Han boar ner sig i fotöljen, pillar lite i vagnen och nästan ohörbart ger han samtidigt ifrån sig små ljud -ååh -mm -såå -aa. Sist men inte minst lutar han sig tillbaka och tar fram en bok -om papparollen.
JAG ÄLSKA´RT DET ÄR FANTASTISKT!
